Pressfotografen

Årets nationaldag var sig lik från tidigare år. Enda skillnaden var att vädret var lite sämre.

Började dagen upp i Vårgårda på Tumbergs Hembyggdsgård. Det duggregnade när jag åkte dit och antagligen hade de börjat lite tidigare för jag höll på att missa högtidstalet.

Försökte skydda kameran så gott det gick, men ett par bilder var man ändå tvungen att ta. Efter att ha plåtat de obligatoriska bilderna på talaren och gammeldansarna så gick jag runt för att ta lite miljöbilder på publiken. Försökte göra en grej av att det var dåligt väder, så det blev många paraply på bilderna.

 

 

 

Väl tillbaka i Alingsås så hade det spruckit upp lite och solen tittade fram. Eftersom firandet är mer eller mindre samma sak varje år så försökte jag hitta lite nya vinklar bilder. Lade ner en del energi på att ta lite mer abstrakta bilder som symboliserade nationaldagen. Fick en del bra bilder faktiskt.

Synd bara att inga av de bilderna kom med i tidningen.

 

 

 

Så var det dags för studentbalen igen. Jag börjar få lite rutin på detta nu.
För tredje året i rad var det strålande väder när balen skulle gå av stapeln i Alingsås. Varmt och eländigt!
Detta märktes speciellt då man kom bort till gymnasiet där kortegen skulle avgå. Nästan alla elever hade flyttat sig från den stora grusplanen till skuggan av skolbyggnaden.
Jag smög omkring som vanligt och tog lite porträtt på folket som väntade. Eftersom solen stod högt på himlen så var det svårt att se om bilderna blev rätt exponerade. Displayen såg jättemörk ut när man tittade på den så jag var tvungen att förlita meg helt och hållet på histogrammet. Av tidigare erfarenheter så vet jag att bilderna blir mycket ljusare än vad som syns på displayen. Dessutom så fotade jag i RAW så det gick att funjustera i efterhand.
I år hade arrangörerna varit smarta och ändrat färdvägen lite mot tidigare år. Nu släpptes eleverna av en gata längre ner än tidigare så publiken behövde inte trängas lika mycket som innan. Jag tog en plats en bit ner på gatan och lyckades vara i vägen direkt. En del i publiken började klaga på mig redan en halvtimma innan de första eleverna hade dykt upp. Vad skulle de titta på egentligen!
Eftersom eleverna var tvugna att gå långre denna gången så innebar det att de passerade museet. Vilket var perfekt för mig som fotograf eftersom de var i skugga och museets gula vägg gav ett fint ljus. Jag fick lite hjälp denna gången av en Frida, en praktikant från tidningen. Det underlättade en hel del så att jag slapp ta namnen på de jag fotade.
Fotomässigt var det väl inte den bästa balen jag fotat. Denna gången stannade jag dem inte utan fotade eleverna direkt när de promenerade mot mig. Resultatet blev inte lika många poseringar som tidigare, men det funkade ändå.

Jag lyckades med konsttrycket att tappa bort mitt linsskydd till mitt 70-200 också. Ja, jag vet att det är en obetydlig plastbit som knappt kostar något, men det retar mig i alla fall. Det är första gången jag tappar bort någon fotopryl.











Någon som sett detta linskydd i Alingsås? I så fall vill jag ha tillbaks det.

Helgen var fullbelagd som vanligt. Nu blev det ju lite längre helg dessutom eftersom det var Kristi himmelsfärd mitt i alltihop.
Mina jobb denna veckan gick i sportens tecken. Hann med folkrace, streetrace, skateboard, motorcyklar, hästdressyr, hundutställning, två fotbollsmatcher, två dansföreställningar, en modevisning plus lite andra småjobb där emellan. Ganska hektiskt med andra ord.
Började helgen med en hundutställning. Engelska Bulldogar var rasen för dagen och platsen var Lygnareds camping.
Dessa hundar är ganska charmiga. De har ju tyvärr fått dåligt rykte, mycket på grund av till utseende, men annars så beter de sig som vilken hund som helst.
Kom precis lagom till att valparna skulle tävla. Alla hundvalpar är ju söta, men dessa var något extra. Lika breda som långa och jättestora tassar som de inte hade riktig koll på. Det var inga problem att få bra bilder på dessa.





Senare under helgen så var jag på folkrace. Denna galna motorsport är jättekul att titta på och fota. Gruset som sprutar, spektakulära krascher och mycket lustigt folk. Tyvärr kan man inte stå nere på banan och fota så alla bilder blir lite uppifrån. Men det funkar ändå.
Hade turen att stå så jag fick första parkett till ett rejäl krasch när en bil flög av banan. Det kunde gått riktigt illa då den stannade ett par decimeter från staketet där publiken satt. Lyckligtvis gick allt bra och publiken klarade sig undan med en rejäl grusdusch.



Min familj var ganska aktiva i folkracing när jag var yngre, men det var säkert femton år sedan jag var aktiv.
Att besöka Upplobanan en solig majdag och titta på biltävlingarna framkallar en massa gamla minnen.

Nästa vecka är det skolbal i Alingsås och Vårgårda plus vårmarknad i Vårgårda. Det blir svettigt, men kul.

Under söndagen var det stor mottagning i Alingsås för SM-vinnarna i AHK. Men hade bestämt att det skulle bli fest oavsett om de vann eller inte. Tur att de kom hem som segrare.
Det började strömma till folk redan en timma innan tåget skulle anlända och när de väl kom så var det packat på perrongen. Det gick helt inte komma fram. Jag försökte komma till för att fota, men samtidigt vill man inte börja knuffas när folk står så nära tågspåren.
Efter att ha fått lite bilder på spelarna när de kom fram till sina bilar (plus en massa bilder på suddiga huvuden av folk som gick framför kameran) så begav jag min ner mot Stora Torget där spelarna skulle hyllas.
Vad folk det var! Har aldrig sett så många personer på en och samma plats i Alingsås. Stora torget var helt packat med folk från rådhuset på ena sidan till bokhandeln på andra. Sedan fortsatte folkhavet ner mot ån som delar av torgen, över på andra sidan, fyllde hela Lilla Torget och vidare bort. En del upgifter säger att det var så många som 15 000 åskådare på plats.
Som tur var så kunde jag ta mig förbi folkhavet och in på andra sidan kravallstaketet vid scenen och trängas med de andra fotograferna och tv-kamerorna.
Fick lite obligatoriska bilder på spelarna och gubbar som ville tacka alla. Ganska standard.
Stämningen var det dock inget fel på. Vilken folkfest!


Spelarna togs emot under stort jubel.



Det var dans och glädje uppe på scenen.



Utsikten från scenen var minst sagt imponerande.

Som de flesta känner till vid det här laget, så har SM-finalen i handboll gått av stapeln i Globen, Stockholm. Alingsås vann och blev Svenska Mästare!
Det är helt otroligt att ett litet lag från en liten stad som var uträknat från början, kämpar vidare och vinner hela konkarongen!
Stämningen i Globen var helt fantastiskt! Det var nog en av de mesta jämna matcher jag sett. Alingsås hade lika gärna kunna komma tvåa. Det var mer tillfälligheter som gjorde att de vann.

De flesta tidningar har redan skrivit om segern, men jag tänkte dela med mig lite om mina upplevelser i Globen. Det här var ju trots allt första gången jag besökte globen.
Trots att det var ett så stort evenemang så hade personalen väldigt dålig koll på saker och ting. Vid ingången så blev alla besökare kroppsvisiterade och alla typer av flaskor beslagtogs. Kamerorna fick besökarna dock behålla.
När jag skulle gå in så sa jag bara att jag kom från pressen. De hänvisade mig till en annan dörr där jag fick säga vilken tidning jag kom ifrån. Sedan blev jag insläppt utan vare sig idkontroll eller att någon tittade igenom min stora ryggsäck som jag hade med mig. Lustigt.
Vi hade med oss en civilperson i gänget och hon följde med ner i pressrummet och runt omkring utan att någon reagerade.

Väl inne i globen så var det lite snurrande (tur att byggnaden är rund) innan vi hittade pressrummet. Efter att vi fått våra brickor och jag min fula gula fotoväst så kunde vi bege oss ut  på arenan.
Första intrycket var: "Var den inte större?"
Jag hade förväntat mig en gigantisk arena. Efter ett tag insåg man att den var rätt stor i alla fall. Fast på höjden.
Ljusmässigt var det en fröjd att fota i Globen. Kunde utan större problem köra två steg snabbare slutartid än hemma i Alingsås.
Det var också mer frihet att röra sig runt arean, samtidigt som det inte var det. Att flytta sig från ena sidan av planen till den andra under match var inga problem. Det var bara att promenera iväg.
Tyvärr så fanns det väldigt begränsade platser som vi fick vara på. Fyra träbänkar var uppställda. Två vid kortsidorna och två vid långsidorna. Som fotograf så vill man ju gärna hitta en egen bildvinkel på matchen och det behöver ju inte vara just där träbänkarna står. Så jag knallade iväg och ställde mig på ett annat ställe vid långsidan. Efter en stund kom en funktionär och sade att jag inte fick stå där. Jag konfronterade henne och frågade varför. Hon svarade att jag stod i vägen. Jag frågade vem jag står i vägen för. Det kunde hon inte svara på.
Sen påpekade jag att hon står mer i vägen än vad jag gör, eller varför hon inte sade till alla kostymgubbar som stod på samma ställe som jag. Det kunde hon inte heller svara på.
Men jag flyttade på mig till slut, ett par meter bort. Där stod jag tills jag blev tillsagt och då flyttade jag mig till ett nytt ställe. Så höll det på hela matchen.

När det bara var några minuter kvar på matchen samlades alla fotografer vid långsidan av planen. Vid det laget var det i princip klart att Alingsås skulle vinna.
Så fort slutsignalen gick så rusade alla ut på planen för att hinna fram till de jublande spelarna i AHK och för att få Bilden. Det blev en del knuffande mellan både fotografer och spelare, men inga hårda ord fälldes.
Vi hade fått stränga order om att bara vara på planen i två minuter efter slutsignalen, men det var ingen som brydde sig. Alla fotografer stannade kvar.
När man hamnar ett sådant intensivt läge så går tar  rutinen över helt. Det händer så mycket runt omkring hela tiden så man blir tvungen att välja vad man vill fota. Allting sker blixtsnabbt. Som när lagkaptenen hoppar upp i famnen på tränaren och kysser honom på pannan. Det varar i kanske tre sekunder och då gäller det att vara på plats och ta bilden.
Över lag är jag nöjd med min jobb i Globen. Jag fick med det som jag ville ha på både matchen och vinnarna.

Mitt första besök i Globen blev ganska lyckat. Skall man ändå besöka Globen så kan man lika gärna göra det rejält!


Värmde upp med att fota lite på damernas SM-slutspel.



Det var mycket fotografer på plats. En del stack ut mer än andra.



AHK-klacken var på plats med 2000 supportrar.



En del supportrar gick längre än andra.



Segerjubel!



Flaggor och löpsedlar var medtagna i hopp om en vinst.



AHK tillsammans med Sävehof

Den senaste tiden har jag fått i uppdrag att fota Alingsås Handbollklubb i deras strävan mot toppen i Elitserien. Trots att jag är totalt ointresserad av sport i allmänhet så är det ganska kul att fota handboll. Det händer mycket hela tiden och det är bra tryck i hallen eftersom det varit fullsatt alla matcher. 

I helgen 20-22 februari var det dags för årets stora fotohöjdpunkt. Fotomässan 2009!

Tiden går fort när man har roligt och snart är det jul.

Denna veckan har varit minst sagt varierande. Det är semestertider och halva sverige befinner sig på badstranden.
Jag har någon slags halvsemester och jobbar lite sporadiskt på tidningen. Det är väldigt lugnt på nyhetsfronten just nu och tidningen letar desperat efter artiklar för att fylla sidorna. Vilket i sin tur innebär att jag får en hel del intressanta jobb, som annars skulle gått förbi.
Var uppe på hundkapplöpningsbanan i Mariedal härom veckan och fotade Greyhound Racing. Har aldrig sett det live faktiskt, men det var rätt kul.
Fast ganska svårt att fota. Hundarna springer i nästan sjuttio kilometer i timmen och bara ett varv, så det gäller att pricka rätt från början. Loppet är över på mindre än tjugo sekunder. Sedan dröjer det nästan femton minuter till nästa lopp. Hundarna skall upp på prispallen och nästa gäng skall presenteras och gå framför publiken innan de sätts i startfållan. Sedan är loppet över på tjugo sekunder och allt börjar om igen.
För att vara en såpass snabb sport så är den väldigt långsam mellan varven.



Vad har hänt mer i veckan?
Jag var och fotade en filminspelning i Alingsås. Det var uppföljaren till en lågbudgetrulle som heter Die Zombiejäger. Denna filmen kallades Dragonetti: the ruthless killer. Förhoppningsvis blir det mer chanser att fota i veckan.



Sedan var jag på en skum dansuppvisning i samband med avslutningen av Toner under Träden. Det var en kombinerad dansuppvisning och historielektion som utspelade sig på klipporna till Lövekulle.
Jag fick en del schyssta siluettbilder. Skall kanske göra ett större kollage av det någon gång.

Så var det dags igen...
För ganska exakt ett år sedan plåtade jag studentbalen i Alingsås. Även detta år föll lotten på mig att täcka Balen.
Förra året jag gjorde detta så jobbade jag helt själv och höll på att slita ut mig helt. Eftersom tidningen skall göra ett uppslag på detta så behövs det en massa bilder. Plus att jag måste ta namn på alla som jag fotar.
I år lyckades jag tjata mig till en assistent som kunde hjälpa mig att ta namn. Tack för hjälpen Maja!
Det blev betydligt enklare när man var två, trots att det var mycket att göra.

I år skulle vi börja fota samlingen på Alströmervallen. Det är stor grusplan och med hundratals studenter, bilar och anhöriga under en gassande sol så blev det snabbt väldigt varmt och dammigt. Dessutom är det så mycket folk så det blir svårt att plocka ut någon speciell. Man ser inte skogen för alla träd.

Några som däremot stack ut var första paret. Man brukar göra så att de ekipage som har hästar går först i kortegen. Årets par valde inte den traditionsenliga hästen och vagnen utan tog bara hästen med sig och red in till Hotellet. Det var lite kaxigt, tycker jag.

Annars gick det väldigt lugnt och städat till. Det var lite fler gruppfordon i år, bla en stor buss, som körde studenter. Detta gjorde att allt var klart på två timmar istället för tre och en halv som förra året.
Så nu är det bara att börja ladda för nästa års bal.
Hoppas att den blir lika ku!


Första paret ut valde att ta hästen till Balen




Andra valde att ta det lite lugnare i bagagen på en Volvo


Många elever hade nog övat länge framför spegeln på olika poseringar.


Som vanligt var det fullsatt utanför hotellet. En del hade väntat i flera timmar på studenterna.

I helgen var det jazzfestival i stan. Ett årligt återkommande evenemang som alltid drar mycket folk.
Jag jobbade egentligen inte denna veckan. Men jag var ändå nere på stan med kameran i högsta hugg.
I år gick jazzparaden från Järtas park ner till Grand Hotel. Ett trettiotal musiker från olika jazzband var med och spelade samma låt under paraden.
Det är alltid lika kul att höra dem spela. Speciellt eftersom alla musiker är olika duktiga. Det märks speciellt när någon kör ett solo. Då brukar det bara vara tuban och en banjo som kompar, medan resten är tysta. Sedan när alla drar igång refrängen så brukar det låta fruktansvärt illa ett par sekunder, innan alla hamnar i takt och kan fortsätta melodin.
Efter den officiella paraden så var det en liten grupp som stannade kvar ute och jammade på gatan. Det var nog första gången jag hört jazz spelas på en Melodica! Men det funkade faktiskt bra.

Vackert väder, bra musik och helgdag. Det blir inte mycket bättre än så här!

Jag var och fotade en styrelse i veckan när de hade ett möte på en lokal restaurang. Det är ett standarduppdrag som inte kräver så mycket eftertanke.
Efter att jag fotat min obligatoriska gruppbild så frågade en av styrelsemedlemmarna om jag kunde ta en bild med hans kamera också.
Visst! Inga problem. Det händer ganska ofta att jag får den frågan. Så jag tog hans kamera och klämde en bild när styrelsen var samlad.
Idag fick jag ett mail från min redaktör. Tydligen hade bilden jag fotade åt styrelsemedlemmen dykt upp i ett reportage i  granntidningen! Som mer eller minde är vår konkurrent!
Det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt att bilden skulle användas till. Dessutom står inte jag som fotograf utan han som jag lånade kameran av när jag tog bilden. Inte bra.

Nåja. Det är inte mycket jag kan göra åt det nu. Bilden är ju redan publicerad.
Men min redaktör skulle prata med granntidningen om saken.

Så då var påsken här. Och jag jobbar, som vanligt.
Fast det är mest roliga jobb under påsken, så det kan jag stå ut med.

Under långfredagen var det dags för Chicken Race. Det är en årligen återkommande tävling för mopedentusiaster där de skall åka ett antal mil runt bygden. Ett väldigt populärt evenemang som drar hundratals personer.
I år var dock inte vädret på vår sida. Det hade snöat av och till hela veckan, men på fredagen så släppte snömolnen ut  allt de hade över lilla Alingsås. Detta tillsammans med rejäla stormbyar gjorde att många tävlande backade ur i sista stund.
Men det fanns ett gäng modiga personer som trotsade vädret. Här skulle det åkas moppe!
När startskottet gick och etthundra mopeder gasades upp till max så låg tvåtaktsdimman tät över Alingsås. Sedan bar det iväg i snömodden.


Många var rejält förberedda på det dåliga vädret.




Dimman låg tät när starten gick.

Under själva påskafton var det också ett återkommande jobb som skulle göras: Påskparaden!
Den här gången var vädret betydligt bättre. Ovädret som var i fredags hade tydligen blåst bort under natten och solen lyste vid en blå himmel. Skönt att kunna fota i fint väder för en gång skull.
Paraden gick från Järtas Park till lilla torget, med pompa och ståt.
Musikkåren Kamraterna gjorde till bästa för att höras och bakom dess gick en massa påskkärringar i alla åldrar.
En av höjdpunkterna var godisutdelningen på Lilla torget. Många barn hade också samlats för att få en skymt av årets Påskhare som delade ut kramar och godis.


Det är inte alla som vill vara med på bild!




Att få en kram av Påskharen var en av höjdpunkterna för många barn.

Det var ett tag sedan jag skrev något i bloggen. Har haft lite semester och sen har bloggande legat på is ett tag.
Men nu är jag igång igen och fotar.

Igår var jag på cirkus a jobbets vägnar. Cirkus Maximum besökte Vårgårda.
Det är en av fördelarna med att jobba som pressfotograf. Man får åka på en massa roliga saker och komma in gratis.
Den här gången var jag dock lite osäker på om jag skulle få komma in. En cirkus är ju ändå en ganska stor tillställning och det är inte så troligt att de känner till våran lilla tidning. Att vifta med en stor kamera brukar ju funka som inträdesbiljett i vanliga fall. Skulle det fungera på cirkusen?

Det visade sig att jag inte behövde oroa mig.
En mycket trevlig, engelsktalande herre hjälpte mig in utan protester och förklarade att jag kunde stå vart jag ville och fota. Toppen!

Väl inne i tältet så stötte jag på lite problem ur fotosynpunkt.
Det var väldigt mörkt där inne och massor med färgade spotlights. Plus att nästan alla artister rörde sig väldigt mycket.
Det blir inte mycket sämre än så.
Nåja, det fanns inte mycket mer att göra än att dra upp isotalet och köra på största bländaren. Trots det så fick jag en hel del utbrända färger när artisterna passerade en röd eller blå spotlight. Jag tog ca 150 bilder och lyckades få fram ett halvt dussin som gick att använda.

Cirkuskonster i alla ära, men det roligaste inslaget på cirkusen var under pausen då det promenerade in två gigantiska kameler som barnen fick rida på. De höll sig krampaktigt fast i en av pucklarna medan kamelen skumpade runt i manegen.

Det är faschinerande med cirkus. Många av cirkusartisterna är ju multikonstnärer och lite allt i allo.
Tjejen som gjorde trapetsnummer såg jag sedan i ett clownnummer. I pausen så stod hon ute och sålde korv och godis.
Det hade varit intressant att följa med ett cirkussällskap en tid och dokumentera.
Jag får sätta upp det på min "Projekt att ta itu med innan jag dör"-lista.

Nu äntligen är Potatisfestivalen över.
Tre långa dagar och mycket jobb för mig.

Lördagen var riktigt slitig. Allt skulle fotas och skrivas om.
Dessutom var det inplanerat två fotbollsmatcher och ett reportage i vårgårda som skulle göras mitt i allt också.
Jag räknade ut att jag under lördagen jobbade fjorton timmar i sträck, utan avbrott eller matpaus!
Tänkte inte så mycket på det just då. Märkte det först under den sista timmen, när händerna började darra. Det hade varit intressant att mäta mitt blodsocker under den tiden.
Till slut hade jag klarat av lördagens sista jobb och kunde köpa mig en välförsedd pizza till middag.
Jag hade inga problem att somna den natten i alla fall.

Söndagen var betydligt lugnare. Lite småjobb och en fotbollsmatch som skulle fotas.
Sedan var det dags för den stora finalen! Avslutningen på Potatisfestivalen.
After Shave med Anders Eriksson i spetsen skulle uppträda och jag måste säga att de var verkligen i toppform under den här eftermiddagen.
Jag är speciellt förtjust i Per Frizells karaktärer. Jag skrattade så att jag hade svårt att fota.
Det var en väldigt bra avslutning på festivalen.

Här nedan kommer lite blandade bilder från festivalen: